Solsystemets födelse
Vårt solsystem består av solen, som är en stjärna, åtta planeter som kretsar runt den, ett obestämt antal kometer samt asteroidbältet. Dem fyra planeterna som ligger närmast Solen är dem som ligger närmast. Merkurius, Venus, jorden (Tellus) och Mars. De är jordliknande, det vill säga relativt små och består till största delen av sten och metaller. De fyra yttersta planeterna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus är jätte planeter och består mest av gas, främst helium och väte.
Solsystemets födelse
För ca 4.6 miljarder år sedan var vår del av vintergatan fyllt av ett jätte likt moln av gas och stoft, en så kallad nebulosa. Det finns olika typer av nebulosor, Emissionsnebulosor är den vanligaste sorten och det är oftast från dem nya stjärnor bildas. Molnet bestod till mesta dels utav väte men det var också rymdstoft av andra ämnen. Gravitationen (tyngdkraften) pressade samman materian till molnets centrum. Molnet roterade och formades som en skiva. Ju mer det krympte desto hetare blev det och när temperaturen steg rörde det sig snabbare. Väteatomerna rörde sig snabbare i takt med temperatur höjningen. Till slut kolliderade två väteatomer, det bildades då ett nytt ämne, Helium. Energin från väteatomernas kollision gjorde så att molnet blev så hett att det bildades ljus. Detta förloppet kallas kärnfusion (när två atomer kolliderar och blir till en atom)
En protonstjärna var nu skapad. Protonstjärna är en stjärna i denns tidiga stadie .
Runt den nytända solen var det skiva bestående av stoft av kisel, järn och grundämnen. Det var från det stoftet som planeterna uppstod från.
Planeterna uppstod efter miljontals år av kaos i solsystemet. Man tror att stoftet klumpade ihop sig och sedan kolliderade med varandra för att bilda större kroppar, det vill säga Planeter.
Gasjättarna (Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus) är dem planeterna som ligger längst bort från solen, detta tror forskare kan vara en anledning till varför de kunde växa och bli så stora. Det tog dem 10 miljoner år att bildas. I den inre delen av skivan, närmast solen var det så varmt att dem flesta ämnen var i gas form. I den yttre delen var molekylerna kondenserade och frusit till is, dem befann sig i fast from. Det är först när molekylerna är i fast form som de kan börja klumpa ihop sig, vilket lede till att planeterna i den yttre delen kunde bildas snabbare. När dem blivit tillräckligt stora och massiva (fått tillräckligt med dragningskraft) kunde dem dra till sig lätta gaser som väte och helium innan dessa blåses bort av ett fenomen kallat solvinden. Solvinden är en vind som slungas ut från solen, den består till största del utav laddade protoner, andra positiva och negativa laddade partiklar och elektroner. Dessa kastast ut från solen med en hstighet på ca 400 kilometer/sekund. Benämningen på partiklarna är plasma.
Processen att bilda de inre steniga planeterna (Merkurius, Venus, Jorden och Mars) tog betydligt längre tid. Anledningen är för att det fanns mindre fast material. Det tog 100 miljoner år att bilda dem inersta planeterna, dock vid den tiden hade den mesta gasen blivit bortblåst med solvinden. Det är en orsak till att det inte finns några gasjättar I den innersta delen. Dessa planeter består mest av kisel och järn.
Sammanfattning: När planeterna bildades, var solen en viktig faktor. Solvinden trängde ut de gasformiga ämnena, medans de tunga elementen förblev i solens närhet. Det är anledningen till att de innersta planeterna- Merkurius, Venus, Jorden och Mars- är huvudsakligen uppbyggda av kisel och järn. I de kallare delarna, längre ifrån delarna, hade möjligheten att binda lätta gaser som väte, helium och metan.
Vårt solsystem består av solen, som är en stjärna, åtta planeter som kretsar runt den, ett obestämt antal kometer samt asteroidbältet. Dem fyra planeterna som ligger närmast Solen är dem som ligger närmast. Merkurius, Venus, jorden (Tellus) och Mars. De är jordliknande, det vill säga relativt små och består till största delen av sten och metaller. De fyra yttersta planeterna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus är jätte planeter och består mest av gas, främst helium och väte.
Solsystemets födelse
För ca 4.6 miljarder år sedan var vår del av vintergatan fyllt av ett jätte likt moln av gas och stoft, en så kallad nebulosa. Det finns olika typer av nebulosor, Emissionsnebulosor är den vanligaste sorten och det är oftast från dem nya stjärnor bildas. Molnet bestod till mesta dels utav väte men det var också rymdstoft av andra ämnen. Gravitationen (tyngdkraften) pressade samman materian till molnets centrum. Molnet roterade och formades som en skiva. Ju mer det krympte desto hetare blev det och när temperaturen steg rörde det sig snabbare. Väteatomerna rörde sig snabbare i takt med temperatur höjningen. Till slut kolliderade två väteatomer, det bildades då ett nytt ämne, Helium. Energin från väteatomernas kollision gjorde så att molnet blev så hett att det bildades ljus. Detta förloppet kallas kärnfusion (när två atomer kolliderar och blir till en atom)
En protonstjärna var nu skapad. Protonstjärna är en stjärna i denns tidiga stadie .
Runt den nytända solen var det skiva bestående av stoft av kisel, järn och grundämnen. Det var från det stoftet som planeterna uppstod från.
Planeterna uppstod efter miljontals år av kaos i solsystemet. Man tror att stoftet klumpade ihop sig och sedan kolliderade med varandra för att bilda större kroppar, det vill säga Planeter.
Gasjättarna (Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus) är dem planeterna som ligger längst bort från solen, detta tror forskare kan vara en anledning till varför de kunde växa och bli så stora. Det tog dem 10 miljoner år att bildas. I den inre delen av skivan, närmast solen var det så varmt att dem flesta ämnen var i gas form. I den yttre delen var molekylerna kondenserade och frusit till is, dem befann sig i fast from. Det är först när molekylerna är i fast form som de kan börja klumpa ihop sig, vilket lede till att planeterna i den yttre delen kunde bildas snabbare. När dem blivit tillräckligt stora och massiva (fått tillräckligt med dragningskraft) kunde dem dra till sig lätta gaser som väte och helium innan dessa blåses bort av ett fenomen kallat solvinden. Solvinden är en vind som slungas ut från solen, den består till största del utav laddade protoner, andra positiva och negativa laddade partiklar och elektroner. Dessa kastast ut från solen med en hstighet på ca 400 kilometer/sekund. Benämningen på partiklarna är plasma.
Processen att bilda de inre steniga planeterna (Merkurius, Venus, Jorden och Mars) tog betydligt längre tid. Anledningen är för att det fanns mindre fast material. Det tog 100 miljoner år att bilda dem inersta planeterna, dock vid den tiden hade den mesta gasen blivit bortblåst med solvinden. Det är en orsak till att det inte finns några gasjättar I den innersta delen. Dessa planeter består mest av kisel och järn.
Sammanfattning: När planeterna bildades, var solen en viktig faktor. Solvinden trängde ut de gasformiga ämnena, medans de tunga elementen förblev i solens närhet. Det är anledningen till att de innersta planeterna- Merkurius, Venus, Jorden och Mars- är huvudsakligen uppbyggda av kisel och järn. I de kallare delarna, längre ifrån delarna, hade möjligheten att binda lätta gaser som väte, helium och metan.
/Frida Börjesson
Kommentarer
Trackback
