Vårt solsystem består av solen, som är en stjärna, åtta planeter som kretsar runt den, ett obestämt antal kometer samt asteroidbältet. Dem fyra planeterna som ligger närmast Solen är dem som ligger närmast. Merkurius, Venus, jorden (Tellus) och Mars. De är jordliknande, det vill säga relativt små och består till största delen av sten och metaller. De fyra yttersta planeterna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus är jätte planeter och består mest av gas, främst helium och väte.
Solsystemets födelse
För ca 4.6 miljarder år sedan var vår del av vintergatan fyllt av ett jätte likt moln av gas och stoft, en så kallad nebulosa. Det finns olika typer av nebulosor, Emissionsnebulosor är den vanligaste sorten och det är oftast från dem nya stjärnor bildas. Molnet bestod till mesta dels utav väte men det var också rymdstoft av andra ämnen. Gravitationen (tyngdkraften) pressade samman materian till molnets centrum. Molnet roterade och formades som en skiva. Ju mer det krympte desto hetare blev det och när temperaturen steg rörde det sig snabbare. Väteatomerna rörde sig snabbare i takt med temperatur höjningen. Till slut kolliderade två väteatomer, det bildades då ett nytt ämne, Helium. Energin från väteatomernas kollision gjorde så att molnet blev så hett att det bildades ljus. Detta förloppet kallas kärnfusion (när två atomer kolliderar och blir till en atom)
En protonstjärna var nu skapad. Protonstjärna är en stjärna i denns tidiga stadie .
Runt den nytända solen var det skiva bestående av stoft av kisel, järn och grundämnen. Det var från det stoftet som planeterna uppstod från.
Planeterna uppstod efter miljontals år av kaos i solsystemet. Man tror att stoftet klumpade ihop sig och sedan kolliderade med varandra för att bilda större kroppar, det vill säga Planeter.
Gasjättarna (Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus) är dem planeterna som ligger längst bort från solen, detta tror forskare kan vara en anledning till varför de kunde växa och bli så stora. Det tog dem 10 miljoner år att bildas. I den inre delen av skivan, närmast solen var det så varmt att dem flesta ämnen var i gas form. I den yttre delen var molekylerna kondenserade och frusit till is, dem befann sig i fast from. Det är först när molekylerna är i fast form som de kan börja klumpa ihop sig, vilket lede till att planeterna i den yttre delen kunde bildas snabbare. När dem blivit tillräckligt stora och massiva (fått tillräckligt med dragningskraft) kunde dem dra till sig lätta gaser som väte och helium innan dessa blåses bort av ett fenomen kallat solvinden. Solvinden är en vind som slungas ut från solen, den består till största del utav laddade protoner, andra positiva och negativa laddade partiklar och elektroner. Dessa kastast ut från solen med en hstighet på ca 400 kilometer/sekund. Benämningen på partiklarna är plasma.
Processen att bilda de inre steniga planeterna (Merkurius, Venus, Jorden och Mars) tog betydligt längre tid. Anledningen är för att det fanns mindre fast material. Det tog 100 miljoner år att bilda dem inersta planeterna, dock vid den tiden hade den mesta gasen blivit bortblåst med solvinden. Det är en orsak till att det inte finns några gasjättar I den innersta delen. Dessa planeter består mest av kisel och järn.
Sammanfattning: När planeterna bildades, var solen en viktig faktor. Solvinden trängde ut de gasformiga ämnena, medans de tunga elementen förblev i solens närhet. Det är anledningen till att de innersta planeterna- Merkurius, Venus, Jorden och Mars- är huvudsakligen uppbyggda av kisel och järn. I de kallare delarna, längre ifrån delarna, hade möjligheten att binda lätta gaser som väte, helium och metan.
Vårt solsystem består av solen, som är en stjärna, åtta planeter som kretsar runt den, ett obestämt antal kometer samt asteroidbältet. Dem fyra planeterna som ligger närmast Solen är dem som ligger närmast. Merkurius, Venus, jorden (Tellus) och Mars. De är jordliknande, det vill säga relativt små och består till största delen av sten och metaller. De fyra yttersta planeterna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus är jätte planeter och består mest av gas, främst helium och väte.
Solsystemets födelse
För ca 4.6 miljarder år sedan var vår del av vintergatan fyllt av ett jätte likt moln av gas och stoft, en så kallad nebulosa. Det finns olika typer av nebulosor, Emissionsnebulosor är den vanligaste sorten och det är oftast från dem nya stjärnor bildas. Molnet bestod till mesta dels utav väte men det var också rymdstoft av andra ämnen. Gravitationen (tyngdkraften) pressade samman materian till molnets centrum. Molnet roterade och formades som en skiva. Ju mer det krympte desto hetare blev det och när temperaturen steg rörde det sig snabbare. Väteatomerna rörde sig snabbare i takt med temperatur höjningen. Till slut kolliderade två väteatomer, det bildades då ett nytt ämne, Helium. Energin från väteatomernas kollision gjorde så att molnet blev så hett att det bildades ljus. Detta förloppet kallas kärnfusion (när två atomer kolliderar och blir till en atom)
En protonstjärna var nu skapad. Protonstjärna är en stjärna i denns tidiga stadie .
Runt den nytända solen var det skiva bestående av stoft av kisel, järn och grundämnen. Det var från det stoftet som planeterna uppstod från.
Planeterna uppstod efter miljontals år av kaos i solsystemet. Man tror att stoftet klumpade ihop sig och sedan kolliderade med varandra för att bilda större kroppar, det vill säga Planeter.
Gasjättarna (Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus) är dem planeterna som ligger längst bort från solen, detta tror forskare kan vara en anledning till varför de kunde växa och bli så stora. Det tog dem 10 miljoner år att bildas. I den inre delen av skivan, närmast solen var det så varmt att dem flesta ämnen var i gas form. I den yttre delen var molekylerna kondenserade och frusit till is, dem befann sig i fast from. Det är först när molekylerna är i fast form som de kan börja klumpa ihop sig, vilket lede till att planeterna i den yttre delen kunde bildas snabbare. När dem blivit tillräckligt stora och massiva (fått tillräckligt med dragningskraft) kunde dem dra till sig lätta gaser som väte och helium innan dessa blåses bort av ett fenomen kallat solvinden. Solvinden är en vind som slungas ut från solen, den består till största del utav laddade protoner, andra positiva och negativa laddade partiklar och elektroner. Dessa kastast ut från solen med en hstighet på ca 400 kilometer/sekund. Benämningen på partiklarna är plasma.
Processen att bilda de inre steniga planeterna (Merkurius, Venus, Jorden och Mars) tog betydligt längre tid. Anledningen är för att det fanns mindre fast material. Det tog 100 miljoner år att bilda dem inersta planeterna, dock vid den tiden hade den mesta gasen blivit bortblåst med solvinden. Det är en orsak till att det inte finns några gasjättar I den innersta delen. Dessa planeter består mest av kisel och järn.
Sammanfattning: När planeterna bildades, var solen en viktig faktor. Solvinden trängde ut de gasformiga ämnena, medans de tunga elementen förblev i solens närhet. Det är anledningen till att de innersta planeterna- Merkurius, Venus, Jorden och Mars- är huvudsakligen uppbyggda av kisel och järn. I de kallare delarna, längre ifrån delarna, hade möjligheten att binda lätta gaser som väte, helium och metan.
/Frida Börjesson
Saturnus
Saturnus är den sjätte planeten från solen och är den näst största. Saturnus är en gasjätte. Galileo Galilei upptäckte den genom ett teleskop år 1610. Han såg planeten när ringarnas läge fick planeten att se ut som tre stycken. Detta gjorde forskarna väldigt förbryllade.
Saturnus är nittiofem gånger så stor som jorden och har en nio gånger så stor diameter. Saturnus bildades inte som det andra inre planeterna i solsystemet men man vet inte hur det gick till. Planeter är rester av gasmoln och rymdstoft. En av teorierna är att partiklar av is och stoft kolliderade och slogs ihop till det planeter som är längst bort, de drog sedan till sig gaser genom sin tyngdkraft.
Atmosfären består av väte, helium, vatten, amoniak och metan. I atmosfären är det fullt av orkaner, precis som på Jupiter. Dess ringar består av partiklar av is och andra kometfragment. Partiklarna är mellan ett sandkorn och flera meter, ibland även kilometer stora.
Det är relativt lite material i ringarna, om man pressade ihop allt till en boll så skulle den mäta upp till 100 km. Saturnus har 61 månar. Temperaturen på ytan är ca -180 °C
- Jasmine Landström Baker
Jupiter
jupiter är planet nummer fem ifrån solen. Den är den största planeten i solsystemet och har en massa som är 2,5 gånger så stor som alla andra planeternas massa tillsammans.
- Lovisa Hansson
Gasjätte
En gasjätte (även kallad jätteplanet eller gasplanet) är en typ av planet som består mestadels av gasformig eller flytande materia. Gasjättar kan ändå ha en fast kärna, men det finns ingen väldefinierad fasövergång som exempelvis den mellan jordens atmosfär och jordmantel. Mycket tyder på att en fast kärna är nödvändig för att gasjättar ska kunna bildas.
rester från det gasmoln och det stoft som gav upphov till solen. Under miljontals år kolliderade fasta partiklar med varandra och byggde därigenom upp de stora klumpar av sten och metall som kallas planetesimaler. Vissa blev tillräckligt stora för att deras egen tyngdkraftskulle dra till sig mer materia och ibland kolliderade de och slogs ihop med varandra.
Det finns två olika teorier om hur Jupiter bildades. Den första är att is och stoftpartiklar växte till en fast kärna av jordens storlek som sedan drog till sig gaser av sin tyngdkraft. Den andra teorin är att Jupiter bildades ur ett väldigt område av gas som helt enkelt krympte på grund av tyngdkraften.
- Lovisa Hansson
Mars
Mars är den fjärde planeten från solen och de är den näst minsta i solsystemet. Den ligger ca 230 miljoner kilometer ifrån solen och dess diameter är ungefär hälften så stor som jordens. Planeten är en stenplanet med en tunn atmosfär som till största delen består av koldioxid.
Mars har ett rödaktigt utseende som den har fått pga att det finns mycket rost (järnoxid) över ytan och i atmosfären. Den har många kratrar, dalgångar, slätter och vulkaner som innan haft långvariga utbrott. Man tor att det har funnits stora mängder vatten på mars och att lite av det finns kvar just nu i isform. Mars är en av de planeterna som du kan se här ifrån jorden.
Den har två stycken månar som båda är små och ojämna. De kretsar i en låg omloppsbana och tros vara asteroider som har fångats in av drsgningskraften. Månarna kallas Phobos och Deimos. Mars har precis som jorden årstider, vilket beror på dess lutning.
Planeten är en frusen och torr öken. Vanligtvis har mars en temperatur på minus 60 grader celcius men under sommaren kan tempen öka till 20 plus grader.
- Lovisa Hansson
Merkurius
Merkurius ligger närmast solen och det är den minsta planeten i solsystmet. Det tar 88 dagar för den att färdas ett varv runt solen och 3 minuter för soljuset att nå planeten. Den kan bara ses i gryningen elr skymningen pga att den ligger så nära solen. Merkurius har ingen atmosfär, bara lite natriumgas som är otroligt tunn. Det beror på att det är för varmt vilket leder till allt vatten och syre kokar bort. Yttertempraturen varierear från -173 C i botten av kratrarna vid polerna till +427 C på solsidan. Avståndet från solen är mellan 46 000 000 och 70 000 000 kilometer.
I mitten av merkurius finns det en kärna gjord av metall. Planetens rotations period är 58 jorddygn. Merkurius tillhör gruppen stenplaneter och dens densitet är nästan likadan som jordens, men annars är den mest lik månen pga dess yta som består av många kratrar från metior och komet nedfall.
Vad vi vet har merkurius har inga kända månar.
- Lovisa Hansson & Jasmine Landström Baker
Här ser ni hur stor Venus är i förhållande till Jorden!
Dom ni kan se så är det är inte så mycket skiljer! :)
- Jasmine Landström Baker
Jorden
Heter egentligen Tellus och är den tredje planeten från solen, det är den största av de sk. Stenplaneterna i solsystemet. Jorden har en naturlig satellit vid namn Luna, eller månen, som de flesta kallar den. Jorden är den enda himlakroppen där man vet att liv existerar. Det är också den enda planeten som har vatten på ytan. (79 6, varav 97 % är havsvatten och 3 % är färskvatten).
Planeten bildades för över 4.54 miljarder år sedan och levande individer började skapas en miljard år från det att jorden bildades. Från rymden så ser det ut som att jorden är ett perfekt klot. Dess rotation och centrifugalkraft har en påverkan på den elastiska jordmassan och den är större vid ekvatorn och vid polerna. Jordens yttre lager är uppdelade i olika segment sk kontinent-plattor som långsamt rör sig över jordens yta.
Atmosfären består av 79 % kväve och 21 % syre och en massa vattenånga, argon, koldioxid och massa andra gaser. Jorden ligger såpass långt bort från Solen att vatten på jorden borde frysa, men eftersom att vi har växthuseffekt så hålls temperaturen hög. Medelavståndet till Solen är 149,597 87 miljoner km.
Jorden har kortast dygn, det tar 23 timmar, 56 minuter och 4,09 (ca) sekunder för jorden att snurra runt sin egen axel. (ca 24 timmar)
Den minsta temperaturen som har mäts naturligt på jorden är -89 °C, medeltemperaturen är 14 c och den högsta temperaturen som har mäts är 57,7 °C
(Även månen är med på den här bilden, och då kan ni se hur stor den är i förhållande till Jorden)
- Jasmine Landström Baker
På den här bilden så ser man Luna (månen) Venus och Saturnus.
- Jasmine Landström Baker
Venus
Är den andra planeten från solen och den är nästan lika stor som jorden. Den ses ofta i gryningen och skymning därav har den fått sitt smeknamn aftonstjärnan eller morgonstjärnan. Förutom solen och månen så är den himlakroppen som syns bäst på himlavalvet. Planeten har ett väldigt molntäcke och dess atmosfär består främst av koldioxid men också kväve, svaveldioxid och vattenånga.
Venus och Merkurius är de ändå två planeterna som saknar månar. Den yttre delen av Venus består av en 40 km tjock bergsskorpa. Skorpan är fylld av kamrar med magma, dvs smällt berg. Under det här lagret så roterar en tjock klibbig vätska, den är ca 3000 km djup och det är otroligt varmt där.
Atmosfärs-trycket resulterar i en extra stor växthuseffekt som höjer temperaturen till mellan 400 och 500 °C Detta gör att Venus yta är mycket varmare än Merkurius, även om Venus ligger mer än dubbelt så långt bort från solen än vad Merkurius gör.
Vattenångan på Venus förstörs av ultraviolett strålning från Solen, det gör att vätet joniseras det och blåser bort av solvinden. Den teorin förklarar varför Venus saknar vatten. Syret bind i mineralerna i marken pga avsaknad väte.
- Jasmine Landström Baker
